Domar och beslut

Ett tvistemål eller civilmål är i svensk rätt de mål där allmän domstol
handlägger och avgör frågor mellan enskilda parter som inte kan komma överens. Den som väcker talan mot någon i ett tvistemål betecknas kärande och motparten betecknas svarande.  Några av de vanligaste tvisterna är tvister om pengar, konsumenttvister och tvist inom familjen.

Förenklat tvistemål, FT-mål eller småmål är i nordiskrätt ett tvistemål som handläggs enligt undantag i rättegångsbalken – på grund av att värdet av det som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet.

Med brottmål avses samtliga mål i vilka talan förs om ansvar för brott. I de flesta länder förs brottmål å det allmännas vägnar av en åklagare. Regler för rättegången finns främst i rättegångsbalken. Brottmål handläggs vid allmän domstol, som exempelvis tingsrätten. Förfarandet kan hänföra sig till brott såväl enligt brottsbalken som till annan strafflagstiftning.

Strafföreläggande innebär att en person som är misstänkt för brott omedelbart eller inom viss tid föreläggs ett bötesstraff som utfärdas antingen av åklagare eller tullåklagare.  Strafföreläggande är möjligt för brott där påföljden är begränsat till böter och/eller villkorlig dom. Exempel på sådana brott är stöld, snatteri och trafikförseelser.

Åtalsunderlåtelse innebär att en åklagare beslutar att inte väcka åtal mot en person, trots att den har begått ett brott. Det får inte finnas några tveksamheter om att den misstänkte är skyldig, varför åtalsunderlåtelse i princip kräver att brottet är erkänt. Om en person har begått två brott kan man räkna bort det ena och bara väcka åtal för ett av dem.

Förvaltningsrätten är en specialdomstol i Sverige som hanterar mål mellan enskilda företag eller organisationer och statliga eller kommunala myndigheter. Dess huvudsakliga uppgift är att pröva överklaganden av myndighetsbeslut. Exempel på sådana mål är skattebeslut och upphandlingsfrågor.